Förra veckan blev jag mångalen och satte kaffet i vrångstrupen.

Efter att ha läst inledningen i en insändare i lokalpressen om att vi inte ska skicka flyktingar tillbaka till döden så tänkte jag att det var ju en vettig åsikt. Döm då min förvåning när jag läser vidare.

Efter USA:s misslyckade invasion i Irak, ett land på väg mot västerländsk demokrati menar denna insändarskribent käckt

Då frågar man sig. I vilken värld lever den rent ut sagt idiot som kommer med ett sådant be-fängt påstående. Och mycket riktigt. En miljöfjant som till råga på allt är politiker. Inte för att jag har någon större tillit till politiker men detta måste vara världens största politikergroda sedan Chamberlain viftade med fredstraktaten underskriven av Hitler.

Rent upplysningsvis borde detta enastående geni kolla lite fakta innan hon låter käften glappa. Irak under Saddam var inte i närheten av på väg mot västerländsk demokrati. Det var den hårdaste diktatur som funnits sedan de röda mördarna (Khemererna) i Kambodja. Människor torterades, mördades med spadar och släggor, kvinnor som föll hans söner i smaken kidnappades, våldtogs och mördades. Han gasade ihjäl minst 5000 kurder mm mm. Om det är på väg mot västerländsk demokrati då är du rätt felvänd i huvudet, även om ditt parti samarbetar med kommunisterna som ju är experter på diktaturer.

Att välja in denna toka i någon beslutande församling är befängt, Inte ens Sverigedemokraterna hade accepterat en sådan historielös tokstolla.

Sverige belamras allt tätare med en grupp ”lagvrängare” av amerikansk modell som är den direkta orsaken till att alltfler grovt kriminella vandrar omkring på gatorna. De har god hjälp av en alltmer inkompetent poliskår som i princip bara klarar av att lappa parkeringssyndare och bältessmitare. En viktig grupp grovt kriminella. Den stora skillnaden mellan Sverige och USA är att i Sverige ses advokater som ”myndighetspersoner”. Tillsammans med svenskens obefogade tro på myndigheters sanningsenlighet och vilja till rättvisa bildar dessa ”ben” i rättsväsendet en dödlig kombination. I alla fall för de offer som kommer i banditernas väg.

Till detta kommer domare, nämndemän, socialarbetare, kriminalvårdare mm människor som är direkt beroende av skurkarna för sitt uppehälle. Man kan nästan lukta sig till en ohelig allians mellan lag och oordning så att säga.

Det finns ju de som påstår att det inte går att stoppa kriminaliteten, överfallen, våldtäkterna och inbrotten. En bekväm ståndpunkt. Eftersom misslyckandet är givet, varför anstränga sig. Det enda man måste fråga sig är då. Vad fan ska vi med detta odugliga rättsväsende till. Ytterligare ett meningslöst verk som snarare är i vägen för rättvisans skipande än tvärtom. Vad hände med polisens inriktning att förebygga brott och skydda medborgarna? Inte fan gör man det genom ”inre arbete” läs sitter och fikar och utformar meningslösa inre planer utan innehåll. Men när medborgarna tröttnar på inkompetensen och skipar rättvisa tillsammans själva, vem dyker då upp till våldsverkarnas skydd. Polisen bevars, som annars inte satt sin fot i området på år och dag.

Sen är det ju klart att om jag var polis hade jag heller inte ingripit, då risken att bli bestraffad för vad man än gör är enorm i detta land. Kanske är det bättre för karriären att sitta på sitt kontor och utforma jämställdhetsplaner än att ta i tu med dräggen, som i alla fall är utsläppta innan de hinner lämna häktet.

Vart vill jag då komma. Jo, att förutom en fullständigt idiotisk lagstiftning, så har förstatligandet av polisen har varit en fullständig katastrof för samhället. Aldrig skulle poliser avlönade av kommuninvånarna själva, våga vara så ointresserade och oengagerade i människors lidande som statliga poliser. I alla fall om de ville behålla jobbet. Troligtvis skulle de till och med kunna vara ute på gator och torg även utan att ha ärende till pizzabutiken. Vilken vacker tanke!

Kloka gubben

Så har då SD kommit in i riksdagen. Blev någon förvånad?

Inte jag i alla fall. Efter årtionden av misslyckanden med kriminalvård, integrationspolitik och äldreomsorg kommer ett parti som profilerar sig på dessa frågor in i riksdagen.  Politiker och politiska tjänstemän i den politiska hovstaten står handfallna och i bäste fall trycker de fram en och annan tår.

Detta var mycket väntat. Den flathet med vilken de befattat sig med SD:s frågor, som de mycket väl visste oroade en stor del av svenska folket gav fritt spelrum till SD. Att kommunisterna sedan var korkade nog att skicka ut sina medlöpare att störa SD:s möten var droppen som urholkade bägaren. Två gånger i modern tid har politiska möten störts utan att varken politiker eller samhälle har fördömt tilltagen, Både Ny demokrati och nu SD har fått springa gatlopp mellan stenkastere och misshandlare. Detta har lärt sveriges folk en sak. Demikrati och yttrandefrihet finns bara för de etablerade partierna. Eller är det någon som tror att om Mona Sahlin blev utsatt för sten- och äggkastning att polisen stått passiv. Inte fan. Då hade insatsstyrkan och halva sapo förlåt säpo ryckt ut.

Folk i allmänhet är mycket mera rättsmedvetna än vad politikerna tycks tro. Om man försöker tysta någon skapar man sympati. Detta har SD smart utnyttjat.

Rågen kom ju när statsministern försökte mästra folket att inte rösta på SD. Då förstod jag som den kloka man jag är att klockan var slagen SD skulle komma in i riksdagen.

Om politikerna istället bemött deras argument  och erkänt att det fanns en oro i landet för SDs hjärtefrågor hade det aldrig blivit så att SD kommit in i riksdagen.

Folkpartiet har vid ett par tillfällen försökt att diskutera dessa frågor, men omedelbart blivit tystade av den  med vänstervridna som dominerar den svenska mediakåren. Borde inte dessa människor som besitter sådan makt öppet deklarera sin politiska tillhörighet. Det är patetiskt att höra dessa s k journalister försöka leka opartiska vid utfrågningar mm.

Sedan är det ju så att folket har inte fel och politikerna rätt, vilket politikerna alltmer försöker lura i oss. Ordet förtroendevald är ett ord som smakar illa i många munnar. Partivalda kaffekokare och dörrknackare som som tack får politiska uppdrag är inte de bästa representanterna för svenska folket det är jag säker på. Så många maktfullkomliga, rent ut sagt idioter, som jag träffat på under ett långt liv borde göra och har gjort folket oerhört misstänksamma mot alla politiker. Ytterligare en sten på ryggen på de etablerade partierna. Att sedan rörligheten i riksdagen endast sker om ett parti tappar mandat och tvingar betongrumporna att flytta sig är ju inte befrämjande för demokratin.

Vad måste då partierna göra. Enkelt. Stoppa ner de alldeles för stora politiska egon som finns i en sopsäck och börja lyssna på folket, ta folks oro på allvar och försök inte tysta rösterna genom att förfölja oliktänkande, attackera politiska möten, skymfa väljare istället för att ta dem på allvar som sker i dagens Sverige. Då kan politikerna kanske och jag säger kanske få tillbaka det förtroende som de så gravt missbrukat.

En annan viktig sak är att återupprätta rättsstaten, men det skriver jag om i ett annat inlägg

Kloka gubben